Tomt hål i hjärtat

I da ä en sånhär da när ja int had vela vakna alls. Drömde om min far och saknade över att han är borta sköljde över mej som ett störtskur regn när jag slog upp ögonen.
Jag önskar så att ja kunnat få prata me honom bara en liten stund. Jag önskar att han kunde få se sina barnbarn. Jag önskar att han kunde fått finnas kvar åtminstone till han va 60 år.
Det gör så ont ibland att jag vet inte va jag ska göra för att få tankarna på annat. Sorgen kommer aldrig bli lättare jag kommer alltid att undra vad han dog av och varför. Kanske hade de varit annorlunda om jag fått veta varför , om obduktionen hade gett tydliga svar.
Sen finns en annan sorg mina älskade farföräldrars hus är till salu och jag har lovat mej själv att en dag , nån gång skall jag köpa igen det huset.Det huset där jag spenderat min barndoms somrar, skollov , julaftnar. Det stället där jag fick vara trygg och känna mej hemma på kommer att än en gång glida mej ur händerna. För jag har inte 65.000 kr så jag kan inte köpa tillbax det.

Jag hoppas morgondagen inte kommer kännas lika meningslös.